Olle Jönsson sjunger i Lasse Stefanz .
Djupt inne i
Kristianstadsskogen bor Olle Jönsson med familj och djur.
Hästar, får, hundar, katter, papegojor och en ödla
pockar på uppmärksamhet och det är också här han laddar batterierna mellan
turnéerna.
– Jag är två personer, hemma är jag bara pappan Olle
men när jag kliver in i bussen blir jag artisten Olle.
Annars skulle det aldrig gå, man måste hålla isär
rollerna, säger han.
För Olle har det aldrig funnits något annat arbete än
som sångare i Lasse Stefanz.
Han har heller aldrig velat jobba med nåt annat, även
under tider när det var tufft och tungt.
Idag går det som smort för Lasse Stefanz och Olle
Jönsson trivs, men arbetet har en baksida som blir tyngre för varje år.
– Jag blir hela tiden bedömd.
För hur jag ser ut, för hur jag låter, vad jag handlar
till middag och så vidare.
Det är tufft att aldrig kunna vara riktigt privat.
Därför är det skönt att komma hem hit och bara lägga
sig mitt på gräsmattan med hundarna och titta upp på himlen.
Olle Jönsson är en känslomänniska.
Han går in i musiken och texterna, idag är dom väldigt
viktiga jämfört med för 30 år sen.
Han kan inte längre sjunga om att ”hämta saker på
vinden” utan vill att texterna och musiken ska beröra.
Det måste fästa och även om det handlar om enkla
vardagliga saker är det viktigt att det finns en själ i raderna.
Olle vill också ha kontroll.
20 minuter före gig vill han vara för sig själv och
ladda.
Första låten måste sitta perfekt, annars kan hela
kvällen bli förstörd.
Han vet om att han sticker ut, både med sin röst och
inte minst sin klädstil.
Han blandar glatt alla stilar ihop med boots och
märkliga hattar.
Det är inte en slump hur han väljer kläder utan noga
uträknat.
– Det är klart att jag vill beröra.
Alltför många är så likriktade och tråkiga.
Jag hörde till exempel en kollega i branschen sjunga
för en tid sen.
Han uppträdde i cowboyhatt och Ecco-skor, det är inte
fräckt säger Olle bestämt och fortsätter:
– Det enda som gör mig ledsen är när nån kritiserar
min sång, det kan jag aldrig försvara.
För jag vet att sjunga är det enda jag kan riktigt
ordentligt.
Är ingen praktisk kille och kan hjälpligt köra
gräsklippare men sen är nog sången det enda jag behärskar.
Olle Jönsson har levt sitt liv på scenen och i en
turnébuss.
Sett både Lasse Stefanz och Sverige förändras, men
samtidigt inte.
Bandet spelar fortfarande upp till dans för en stor
publik och många nöjesställen lever kvar.
Några planer på att sluta finns inte, Olle ser bara
framåt.
– Arvet efter mig blir mina guldskivor.
Då kan barnen se och säga att han gjorde något under
sin tid på jorden.
Jag är stolt över vad jag gjort och skulle jag levt om
mitt liv, då hade jag blivit sångare.
I Lasse Stefanz.
Bild lånad med
Tillstånd av Joakim Björkman