Olle Jönsson sjunger i Lasse Stefanz .

Djupt inne i Kristianstadsskogen bor Olle Jönsson med familj och djur.
Hästar, får, hundar, katter, papegojor och en ödla pockar på uppmärksamhet och det är också här han laddar batterierna mellan turnéerna.
– Jag är två personer, hemma är jag bara pappan Olle men när jag kliver in i bussen blir jag artisten Olle.
Annars skulle det aldrig gå, man måste hålla isär rollerna, säger han.
För Olle har det aldrig funnits något annat arbete än som sångare i Lasse Stefanz.
Han har heller aldrig velat jobba med nåt annat, även under tider när det var tufft och tungt.
Idag går det som smort för Lasse Stefanz och Olle Jönsson trivs, men arbetet har en baksida som blir tyngre för varje år.

– Jag blir hela tiden bedömd.
För hur jag ser ut, för hur jag låter, vad jag handlar till middag och så vidare.
Det är tufft att aldrig kunna vara riktigt privat.
Därför är det skönt att komma hem hit och bara lägga sig mitt på gräsmattan med hundarna och titta upp på himlen.
Olle Jönsson är en känslomänniska.
Han går in i musiken och texterna, idag är dom väldigt viktiga jämfört med för 30 år sen.
Han kan inte längre sjunga om att ”hämta saker på vinden” utan vill att texterna och musiken ska beröra.
Det måste fästa och även om det handlar om enkla vardagliga saker är det viktigt att det finns en själ i raderna.
Olle vill också ha kontroll.
20 minuter före gig vill han vara för sig själv och ladda.
Första låten måste sitta perfekt, annars kan hela kvällen bli förstörd.

Han vet om att han sticker ut, både med sin röst och inte minst sin klädstil.
Han blandar glatt alla stilar ihop med boots och märkliga hattar.
Det är inte en slump hur han väljer kläder utan noga uträknat.
– Det är klart att jag vill beröra.
Alltför många är så likriktade och tråkiga.
Jag hörde till exempel en kollega i branschen sjunga för en tid sen.
Han uppträdde i cowboyhatt och Ecco-skor, det är inte fräckt säger Olle bestämt och fortsätter:
– Det enda som gör mig ledsen är när nån kritiserar min sång, det kan jag aldrig försvara.
För jag vet att sjunga är det enda jag kan riktigt ordentligt.
Är ingen praktisk kille och kan hjälpligt köra gräsklippare men sen är nog sången det enda jag behärskar.
Olle Jönsson har levt sitt liv på scenen och i en turnébuss.
Sett både Lasse Stefanz och Sverige förändras, men samtidigt inte.
Bandet spelar fortfarande upp till dans för en stor publik och många nöjesställen lever kvar.
Några planer på att sluta finns inte, Olle ser bara framåt.
– Arvet efter mig blir mina guldskivor.
Då kan barnen se och säga att han gjorde något under sin tid på jorden.
Jag är stolt över vad jag gjort och skulle jag levt om mitt liv, då hade jag blivit sångare.
I Lasse Stefanz.

Bild lånad med Tillstånd av Joakim Björkman