Christer Ericsson spelar gitarr och är kapellmästare i Lasse Stefanz
Vem vet vad han hade
jobbat med om han inte svarat på den där annonsen i Kristianstadsbladet Christer
Ericsson.
Själv har han ingen aning, men tackar någon lycklig
stjärna vid lämpliga tillfällen över att ödet förde honom till Lasse Stefanz.
– Jag minns att jag såg dom första gången på
studentexamen.
Vi var ett gäng som skulle dansa med tjejerna och
dricka mellanöl, men jag hamnade framför bandet hela tiden.
Dom var så jäkla fräcka och Olle sjöng så bra, när jag
såg annonsen ett par månader senare var det inget att tveka på.
Christer har varit med om alla långa och många år,
upplevt berg- och dalbana, överlevt flera dansbandskriser och stadigt styrt
bandet ihop med sina kamrater.
Han har bestämda åsikter och uppfattningar.
Trivs med att se framåt och komma på idéer som kanske
inte alltid genomförs, men som föder nya projekt.
Att stå på scenen med sin gitarr är nästan en bisak
för honom idag.
Arbetsuppgifterna är många fler än så.
– Jag lyssnar på alla demos som kommer till oss.
Det är ett par tusen till varje skiva och jag kan höra
efter en refräng om det är nåt för oss.
Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
De har lagt ner tid och kraft på att göra musik till
oss.
Christer har också ett ord med i laget över vilka
platser bandet ska besöka.
Ett dansställe blir ogärna av med Lasse Stefanz
eftersom det innebär klirr i kassan, men samtidigt vill han få in nya platser
och nya projekt. Det är en av anledningarna till att bandet överlevt i så många
år, tror Christer, att man aldrig stått stilla och stampat på samma fläck utan
ständigt sett ut nya mål.
Han är också noga med ljud och ljus och inte minst
scenkläder.
Han ritar och väljer kläder varannan månad, ofta är
bandets klädgarderober överfulla och det är byte ett par gånger varje kväll.
– Vår skräddare i Kristianstad är nog trött på oss
emellanåt.
Det ska sys ut och in och ibland är vi så tjocka och
ibland så smala, skrattar Christer och tänder ännu en cigarett.
Någon förklaring till varför bandet idag, över 45 år
sen starten, fortfarande är så populära har han inte.
– Det är nog möjligen en kombination av många saker.
Våra låtar måste sätta sig direkt och det tror jag dom
gör, Olles röst och förmåga att förmedla en text.
Och dessutom måste det vara en show idag.
Det går inte att bara stå och spela låt efter låt, det
håller inte i längden.
Vi måste ge publiken det allra bästa varje kväll.
Inte heller han kan tänka sig ett liv i gungstol utan
turnébuss och Statoilkorv.
– Så roligt som det varit nu har det aldrig varit, det
är enormt att stå på scenen och se tusentals människor i alla, och jag menar
verkligen alla, åldrar sjunga med i våra låtar.
Då ryser jag av välbehag.
Bild Lånad med tillstånd av Joakim Björkman